Cappadocia © Patricia Scalco
»She is the last self-tought photographer« is how I was introduced by an older colleague at a meeting for freelancers at the big Helsinki daily, many years ago. It might still be true.
Today everyone with a smartphone is a photographer, and do produce breathtaking images for instagram and facebook. But a good professional photographer is recognized by the consistency of her work — not every picture takes your breath away but the customer can be sure that every picture can be published.
I’m bi-lingual, Swedish/Finnish, and somewhat fluent in English as well. I started out as a working photographer after one year at ICP in New York City. Back in Helsinki I learnt layout and graphic design at the small weekly Ny Tid. Lately I’ve been engaged in two big academic projects, EastBordNet, where I photographed eastern borders of Europe, and Crosslocations (ongoing) where the focus is on locations around the Mediterranean. EastBordNet resulted in the book Borderwork, which resulted in the birth of Jasilti, my one-woman publishing house (or is it more like a hut, perhaps? Or a tent?).
+++
»Lena on viimeinen itseoppinut valokuvaaja«, oli miten Timo Kirves esitteli minut aikoja sitten Hesarin free-tapahtumassa. Saattaa olla edelleen totta? Nykyään jokainen älypuhelimen omistava ottaa henkeäsalpaavia kuvia instaan ja facebookiin. Mutta yksitttäinen mahtava otos ei tee kenestäkään ammattivalokuvaajaa — siihen tarvitaan pidempi taival: amattikuvaajan jokainen otos ei välttämättä ole mestariteos, mutta jokainen kuva pitää voida julkaista.
Olen englantia osaava suomenruotsalainen. Aloitin ammatikuvaamisen käytyäni ICP:n Nykissä, ja sen jälkeen opin graafikoksi Ny Tid -lehdessä.
Viime vuosina olen kuvannut akateemisia projekteja varten, ensimmäinen projekti oli EastBordNet, joka tutki Euroopan itärajoja, ja nykyinen Crosslocations, jonka fokus on Välimeren paikkojen yhteyksissä. EastBordNetin tulos oli kirjani Borderwork, ja se taas johti pikkuriikkisen Jasilti-kustantamon perustamiseen.
+++
»Hon är den sista självlärda fotografen« presenterades jag som, på freelancedagar för Helsingin Sanomat av en äldre kollega. Det var länge sen, men jag undrar om det inte fortfarande är sant? Nu är var och varannan med en mobiltelefon mästarfotograf. Och visst, väldigt vackra bilder publiceras på instagram och facebook. Men det räcker inte för att kunna kalla sig proffsfotograf: då måste man varje gång kunna garantera ett kontinuerligt och publicerbart resultat.
Jag är finlandssvensk, med engelska som tredje språk. Yrkesfotograf blev jag efter att ha gått ett år på fotoskolan ICP i New York, och grafiker efter att ha återvänt hem och börjat jobba på den lilla vänstertidningen Ny Tid.
På senare tid har jag fotat för två stora akademiska projekt. Det första, EastBordNet, avslutades 2013. Resultatet av det projektet, som gick ut på att forska i Europas östgränser, blev boken Borderwork. I den vevan grundade jag mitt lilla förlag Jasilti. För närvarande är jag med i projektet Crosslocations och fotar ställen runt omkring Medelhavet.